100% sjukskriven från och med idag fram till den 2/7 då jag går på semester i 3 veckor. Tillbaka på jobbet den 25/7. 
Det är helt galet. Sjukt svårsmält. Jobbet tar upp så mycket av min tid, älskar mitt jobb som butikschef och älskar mina kollegor. Älskar att ha fullt upp och har myror i brallan. Vill pilla och fixa. Men ibland tar det stopp och man behöver lyssna på kroppen. 

Ni vet ju från tidigare inlägg att jag inte direkt har varit på topp senaste tiden och inte riktigt känt mig som mig själv. 
Jag har haft en del krämpor under graviditets gång men har inte riktigt tagit dem på allvar då jag tänkt att de lite "ingår" och jag har försökt kötta på som vanligt och bita ihop trots att man känt sig som en zombie eller en gammel tant.  Jag älskar att fixa och dona, jobba och ha mig. Jag har inte så mycket till spärr vilken kan vara till fantastiska tillgångar men också göra det knepigt för mig eftersom jag kanske kör slut på mig. Som Lollo sa: du har för mycket vilja! Hur kan man ha för mycket vilja? Jag vill göra och hinna med typ ALLT. Helst igår. 

Jag har/har haft sammandragningar, foglossning på olika ställen, extrem trötthet, sovit dåligt på nätterna, huvudvärk som migränkänsla med flimmer för ögonen osv. Och det har blivit värre ganska snabbt bara under en veckas tid och jag pratade ju med barnmorskan igår. Hon bokade direkt in mig på ett läkarbesök som jag var på idag kl 14. 

Läkaren sa till mig att ta detta på allvar utan att jag knappt hunnit berättat mycket mer än mina sammandragningar (barnet kan komma när som om jag får mycket eller mer sammandragningar), svår trötthet och att jag kan få ont i höfterna. Hon gjorde lite noteringar i datorn och skrev ut formulär med sjukintyg och annat. 
Jag sa att jag kanske kunde gå ner till 50% då men hon rekommenderade mig inte alls det utan sa att hon absolut ville sätta mig på en sjukskrivning på 100%. 
Så nu 100% sjukskriven fram till semestern och sen efter det ska jag träffa henne igen då vi förmodligen kör på 50% fram till någon vecka eller två innan förlossningen. 
Detta är en otroligt svår omställning för mig och trodde inte alls det var allvarligt.
Jag försökte förklara att det skulle vara svårt för mig att lämna butiken så hastigt och att jag hade lite planer att fullfölja. 
Hon tittade på mig, log och sa att barnet är viktigare. Vad kunde jag säga?
Hon tyckte det var duktigt av mig att ha jobbat på ända fram tills nu men att det verkligen var på tiden att coola ner och vila.

Känns skönt att ha en make som verkligen stöttar mig. Jag har sagt att jag vill att han i princip tvingar mig till att inte fixa det där, städa eller yra runt och göra massa. Sätta ner foten för att jag ska fatta. 
Annars är det så att jag gör det, om någon inte säger till mig på skarpen eller att vi pratar igenom det. Jag tänker som så att jag måste göra allt hela tiden. 
Och om jag bara skulle sluta göra det där, eller fixa det där, så får jag skuldkänslor för att det där inte är gjort eller för att jag inte gjort det tillräckligt bra, tillräckligt snabbt eller kanske inte gjort det alls.
Är jag riktigt sjuk med feber eller kanske magsjuka, ja då ligger jag i sängen i dygn i streck. Men det där med att bara slappna av och vila, det är svårt. 
Så detta är träning på hög nivå för mig, slappna av på riktigt, prioritera lugn och ro. Spendera tid med mig själv och Gud. Ligga på soffan eller i sängen och läsa en bok. Äta en glass eller tre. Ge ansvar åt andra, både hemmet och jobbet. Och låta andra säga till mig när jag är för speedad eller går för långt. 
Det som verkligen får mig att göra detta nu är Lois. Jag är, som ni kanske märker, inte superduktig på att se till mitt bästa alltid. Men nu handlar det om Lois. Lois bästa och att Lois ska få en frisk och pigg mamma. 
Så, massa vila resten av veckan och tid att bekämpa adhd:n! 

Hur har ni haft det med sjukskrivningar? 
Hur mycket och för vad? 
Gravid som ogravid?? 
gravid, gravidblogg, preggo, preggolife, preggolivet, sjukskriven,

3 kommentarer

Josefin

14 Jun 2016 19:34

Så vettigt och viktigt att vila. Vi får hänga och vila tillsammans ❤

Sara

14 Jun 2016 22:13

För mig som redan varit sjukskriven i två månader nästan för sammandragningarna (halvtid, mer vägrade jag) så vet jag hur du känner! Och jag kan bara säga att vila är det enda som hjälper. Om ens det numer. Började nästan gråta när jag fick beviljad hel gravidpenning nu från juli för att jag inte vill gå hem från jobbet. Men när jag är där kan jag knappt stå. Man är ju så dum egentligen, det är ju bara en så kort tid man är borta från sitt jobb!

Svar: Tack för din kommentar <3 du har så rätt!!
Amanda Ankarstorm

Emelie

15 Jun 2016 14:47

Vad bra att du vilar! Hoppas du kommer att må bättre snart!

Svar: Tack fina du <3
Amanda Ankarstorm

Kommentera

Publiceras ej