Hejsan hoppsan!
Idag klev vi in i vecka 37. Japp, tiden försvinner! Visst var det lite för längesen jag bloggade.. Har varit full fokuserad på att inte föda barn då maken varit i Örebro några dagar under förra veckan!
Judith och lille Amos var här 2 dygn och tog hand om mig i förra veckan. Lagade mat, diskade, gick ut med Gunvald, burit saker till förrådet, serverade kaffe och frukost samtidigt som hon tog hand om Amos 7 månader. Hon har tvingat mig att vila och ligga på soffan helt enkelt. Helt fantastiskt att ha vänner som henne!

Tankar om barnet och förlossningen...
90% av graviditeten är avklarad och i måndags var vi på TUL. Allt såg bra ut med lillkotten och hon vägde lite drygt 2400 G, nästan 2500 om jag inte minns fel. -12% på tillväxten men inte alls någon fara! Så länge hon fortsätter följa sin kurva. Hon blir nog ingen jättebebis som dyker ut! Tippar på nånstans mellan 2,8-3,1 kg och inte längre än 50 cm.. Äsch.. Svårt att gissa! Men speciellt stor tror jag inte hon är när hon kommer ut. På ultraljudet såg vi henne smacka med läpparna och sköterskan visade hennes hår på huvudet!
Två saker jag har tänk om Lois och det är att hon kommer vara en ganska liten bebis och att hon kommer ha hår på huvudet! Roligt att det verkar stämma..

Några nätter nu har jag vaknat med onda värkar i både rygg och mage och haft extremt svårt att sova.. Hon trycker med rumpan nåt så hemskt under revbenen så jag får ont bak i ryggen. I natt somnade jag vid 2 och vaknade vid 5.
Hoppas på lite bättre sömn inatt!
Har verkligen börjat känna mig höggravid. Tidigare hade man krämpor som foglossning, trötthet, sammandragningar, var lite klumpig etc. Nu kan jag tillägga på listan att jag blivit tung och väldigt otymplig. "Mensvärk", extrem trötthet, inga sköna ställningar kvar att sitta, ligga eller stå i, ont i rygg och revben, yrsel m.m. Men vet ni? Det är spännande! För att varje dag och för varje krämp vet jag att den stora dagen kommer närmre.
Trots gnäll ovan så älskar jag denna lilla onge så mycket redan och jag tror inte hon kommer dröja så länge till.
Jag längtar verkligen efter att få uppleva förlossningen med allt vad den innebär; förväntan, smärta, samarbete, andning, fokus, glädje, tårar, svett, ömhet, kärlek. Vet inte alls vad jag har att vänta mig men känner lugn inför den och jag är tacksam över att vi har så många som ber för oss. Har nästan gått och väntat på att den där oron eller rädslan ska komma över mig... Men än har den inte slagit till och ett ord som sammanfattar mina tankar just nu är FÖRVÄNTAN...

1 kommentarer

Sandapanda

17 Aug 2016 22:33

Ska bli så härligt o träffa lilla lois ❤️

Kommentera

Publiceras ej